Just nu

Dagarna rusar och tiden går bara fortre och fortare. Känns iofs helt ok, men jag är lite orolig och fundersam om jag riktigt hinner med att sortera alla intryck, all info och all kunskap så jag kan ta tillvara den på ett bra sätt.

Här gör återigen min drivkraft att hitta en lösning och ett svar sig påmind väldigt tydligt. Jag läser en massa, letar och förkovrar mig, men samtidigt som jag genar lite i kanterna och läser mellan raderna för att fortare komma till slutet och hitta slutprodukten. Försöker att bli "klar" på något konstigt vis. Men jag vet inte om jag någongång kommer att bli riktigt klart med det här? Är inte sockerberoendet en kronisk sjukdom som jag alltid kommer att måsta brottas med?

Men jag vill bli frisk! Friskförklarad! Fri och kunna bli som alla andra, eftersom alla andra är friska och jag är sjuk. Lite så känns det nu. Alla andra har så himla bekymmersfria liv och behöver inte varje gång det ställs fram något på bordet tänka efter: "Ska jag eller ska jag inte äta det där...?"

Jag brukar vara lite försiktig med sammanfattningar och så eftersom jag brukar då få det som ett avstamp och ett litet avslut. Då kommer mitt snedsteg, slip, eller återfall vad det nu ska kallas som, likt ett brev på posten. Eftersom tankarna börjar mala i huvudet att:

"-Gud vad duktig du faktiskt har varit, jätteduktig!!"

Jag svarar givetvis med:

"-Ja, det har jag faktiskt, jag har varit duktig!"

Frågan som är självklar kommer när jag ställs inför en rejäl utmaning i form av en kladdkaka/godis/tårta osv:

"- Jamen, förtjänar inte du att unna dig lite nu när du faktiskt har varit så himla duktig!! Va? Visst kan du ta en liten bit som belöning? Du är ju så stark att du kan ju ta bara en liten bit, eller hur?"

"Jo...när du säger det på det viset så kan jag väl kanske ta en liiiiten bit..."

....crap. Börjar jag resonera med mig själv är det redan kört. Min egen övertalningaförmåga är SJUKT BRA!! Jag har ingen chans mot mig själv i det här läget. Jag kommer att skita i det blå skåpet. Alltså, det kommer gå käpprätt åt helvete!! 

Därför sammanfattar jag inte idag...utan jag kan bara just nu säga att jag känner mig toppen. Just idag, just nu och jag tänkte fortsätta att känna mig toppen, just nu och just idag! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0