mera mat!!

Varför vill jag bara forstätta äta?

Kan gårdagens mangobärgräddsvullande vara en bov i dramat? Säkert. Men var ju inga mängder socker?

Lunchlådan såg oroväckande stor ut och till tredjedelen fylls med mina fjällskavsbacongryteligryta från middagen igår. Och bara synen av att det ser lite ut. Att jag får en stark känsla av att det inte ska vara tillräckligt, att jag inte kommer att bli mätt, att jag måste ha mer. Den känslan förstör min dag, helt klart.

Jag hade sparat ett kokt ägg från frukosten eftersom jag nu faktiskt vara riktigt mätt i morse. Men hade även med mig lite extra. Är inte alls ovanligt att jag har med mig lite allt möjligt till lunch på jobbet. Det är småskålar av lite det där, lite sånt där, folie med lite av det osv. Det ligger saker fulla bordet, även om det är lite i varje enskild del. Men det blir en himla massa om jag skulle lägga upp dem på en talrik tex. Men det gör jag ju inte! :) Nä, då skulle jag ju se att det var MASSOR!

Gud va man håller på. Varje dag.

Usch, jag är fortfarande verkligen jättemätt. Är ju en liten seger i att jag faktiskt känner att jag är mätt. Det brukar inte riktigt höra till mina normala känslor. Mätt? Nä, vadå mätt? Vad är det? Hur känns det? Kräkmätt är ett ord jag slänger friskt omkring mig. DET ordet och den känslan vet jag preciiiis vad det är. Sådär några gram från att jag faktiskt måste gå och kräkas, just för att jag är så mätt. Det är kräkmätt. Det stadiet händer lite nu och då.

Tur jag hatar att kräkas, annars hade steget att utveckla det här till ett rejält ätstörningsproblem varit enkelt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0