Dubbla stycksaker

Tjänsteresan är över, jag är åter på hemmaplan och jag tycker att jag klarat denna utmaning riktigt bra. Inget godisfrossande, inget svullande av socker i hotellsängen framför TV:n. Det har gått bra helt enkelt, och det känns bra.

Men. Är alltid ett förbannade men. MÄÄÄÄN!!! What the holy craper!!?

Tror du man hinner installera sig igen på sin rättmätiga arbetsplats innan man upptäcker att den där rödklädda svansbeprydda treuddsbärande horndjuret som bor med världens billigaste jordvärme har varit inne på kontoret och svansat runt...?

Vi har vid några tillfällen haft en form av "godisskål" med dubbla chokladstycksaker som någon vänlig själ tyckte ska finnas på jobbet. Jamen du vet, utifall att någon skulle vilja köpa lite godis...
  Den här skålen av dessa chokladbitar står nämligen ungefär 4 meter från mitt kontor. Visst kostar de hela 10 kr per styck men för mig har pengarna varit obetydande. Jag har faktiskt ALDRIG kunnat låta bli att äta ur dessa stycksaker när det har funnits på jobbet.
   Mitt beroende har slagit ut all form av motstånd och jag har med jämna mellanrum gått till skålen och hämtat chokladbit efter chokladbit.

Likt James Bond har jag med en ytterst välutvecklad hörsel lyssnat efter kollegor, förberett mig med utskrifter till skrivaren som står i ett annat rum. Skriver ut ett blankt papper och uppträder förvånad när papperet är blankt och muttrar lite irriterat så ingen ska genomskåda mig. Jag tar snabba steg mot den tomma lunchlokalen och har sinnen på helspänn. Svänger förbi godisskålen och siktar in mig på den stycksaken som ligger bäst till för att kunna plockas med utan att det prasslar allt för mycket av omslagspapperet. Med en mjuk handrörelse plockar jag upp en chokladbit, helt obrydd vilken sort det är, och smyger in den i munkfickan på tröjan. En fantastisk uppfinning som gör mitt beroende enkelt. Pressalr mindre och syns inte från utsidan.
  Snabbt in på kontoret och gömmer chokladbiten i bokhyllan bakom pärmarna. Låter den ligga medan jag säkerställer att ingen är i korridoren. Tar fram chokladbiten och öppnar den ljudlöst och äter upp allt på rekordtid och gör mig av med omslagspapperet.

Såhär har det alltid sett ut när någon har fyllt på den där fina godisskålen på jobbet. Varje gång, varje dag.

Varför smyger jag? Varför skäms jag? Ska inte jag få äta godis som jag har betalat för? Skammen trycker ner mig vilket får mig att äta fler och fler. Inte ovanligt att det blir 5-10st dubbla stycksaker på en dag.

Hur går det denna gång. Klarar jag av att vara nyter med vita knogar?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0