Bakslagens helg

Kan man säga: Äntligen måndag!!   ?

Jo jag kan. Och jag gör oftast det oxå. Som jag säkert har skrivit om tidigare så brukar min normala rytm vara att jag är duktig som få under veckodagarna och sedan på helgen så går det som vanligt åt hell. Och varför bryta en tradition?

Nu var ju den här helgen och det här veckoslutet inte riktigt som alla andra veckor men ändå.
Min upptäckt om mitt förhållande till socker och hur det antagligen hänger ihop har gjort saker och ting lättare och lite mindre ångestfyllt och skammen har jag kunnat komma över rätt snabbt.

Det var ju tårtkalas i tordags och jag klarade det hindret galant genom att helt enkelt tacka nej till tårtan och på enklaste vis säga att jag ber om ursäkt att jag inte äter ur tårtan och låter den helt enkelt vara. Det gick helt klart över förväntan och jag fick inget jättesug och cravings heller. Jag tror att eftersom jag hade bestämt mig innan att jag skulle inte äta tårta så var jag inställd på det och det gick bra.

Fredag var en annan femma och vi hade lite festligheter hemma. Jag inställde mig direkt på att jag skulle inmundiga en hel del socker i form av alkohol, god mat och någon form av snacks. Vi hade förberett rätt mycket mat med kött, kallskuret, frukt, skaldjur osv så det var inte en hel bärsärkagång av socker.
   Lördag blev som det brukar en riktig bakisdag men denna dag försökte jag återta lite kontroll och äta mycket proteiner och fett. Någon förlupen hand ner i chipsskålen blev det men bakispizzan och smågodiset inhandlades aldrig och jag försökte se det positiva.
   Söndag och jag tycker helgen har gått bra. Dock var jag hela dagen hos bekanta och jag försökte att hålla mig undan sockret så gott det gick men lyckades dåligt. Det resulterade i att jag kom hem och bollen var lite i rullning och jag åt en halv Toblerone som låg hemma. För att se det positiva blev det bara den halva och inte hela. Men jag kände att när jag tagit första biten så ville jag bara äta upp alltihopa.

Så att helgen var ett bakslag är helt klart, men jag är ändå glad över att jag rätt snabbt kunnat samla tankarna och hitta tillbaka till vägen som jag så väl vet att jag bör gå på för att må bra.

Jag vandrar vidare på den här vägen och ser fram emot en vecka som jag idag vet inte borde innehålla allt för mycket frestelser. Jag läser även vidare på Sockerbomben och hoppas på bättre väder.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0