overeater

Då har jag påbörjat att läsa Bitten Jonssons bok "Sockerbomben". Vetta fasen när jag lästen bok senast så det var lite mysigt att sätta sig ner i fotöljen, lägga upp fötterna och öppna den winegumsförsedda finfina boken.
  Läste på någon annas blogg där de hade rivit bort omslaget till boken för att den triggade igång sötsuget.

Jag tror faktiskt att jag fick lite mer saliv och kände nästan lukten av de färgglada, mjuka, färska, gudomligt doftande, fantastiska winegumsen. (Speciellt de svarta) Så ja, winegums är en trigger. Helt klart. Vet inte hur många gånger man har stått och bugat vackert framför karamellkungens fötter när man försökt sortera ut de svarta winegumsen från de självklart goda men ändå inte lika goda färgglada winegumssyskonen. Svart är i det här fallet helt rätt! Oj...gud va sugen jag blev på winegums...

Ja boken, jag hade inte behövt komma mer än någon sida så mottogs jag av värmen att jag är inte ensam. Jag fick snabbt en förståeelse för vad jag har kämpat emot hela mitt liv. Jag fick på bara några sidor en förklaring som gör att jag känner mig helt hemma. Skulle nästan kunna lägga ner boken redan nu och leva vidare på den informationen som fanns på de första sidorna för att kunna kämpa mig fram resten av livet.
   Jag tror även att min familj och då mamma och pappa skulle få läsa den här boken och där få en förståelse för varför jag varit som jag faktiskt var hela min uppväxt. Se att jag hade biokemiska problem som slog undan benen på mig hela tiden. Mamma och pappa tvångmatade mig inte med socker, absolut inte. Det fixade jag ju helt på egen hand. Men just maten vi åt var mycket bröd, pasta, potatis osv. Och som svensk har man ju den förbannade traditionen att man ska ju fika varje förbannade dag. Och gärna två gånger...suck.

Nej om den här boken fortsätter att ge mig så konkreta svar och förklarande ord som dessa första sidor gett så kommer det här nog vara en räddande tidsfördrivare.

Jag läser vidare, och rapporterar vidare for sure!