Ja ja ja ja
Usch...tisdagar. Hatar tisdagar. Helt klart veckans värsta dag. Måndag är ju en barnlek i jämförelse. Då kommer man utvilad (beror ju iofs. helt på hur helgen varit men ändå) och fått vara borta från jobbets trista vardag och atmosfär så måndagarna brukar passera rätt obemärkt förbi. Men tisdagar...shit pommes. Här har kroppen, medvetandet och uppfattningen verkligen insett att veckan har börjat och det är bara så förbannat långt kvar till helgen, till räddningen.
Jag fortsatt lite i boken igår och kom till ett kapitel i början där man kan gå igenom olika screening och frågor för att kanske få en lite fingervisning vilket förhållande eller grad av beroende och bruk man har. Var nog det här kapitlet jag liksom hade väntat på. Även om jag visste i mitt eget sinne att jag nog får rätt många "JA"-svar på frågorna så ville jag som få bekräftat.
"JA"-svaren haglade tätt och mina farhågor och egna diagnoser har blivt bekräftade. Det står inte alls bra till med mig och mitt förhållande till socker.
Det som jag fortfarande har svårt med är att jag ska försöka intala mig och acceptera att jag faktiskt är sjuk. Att jag är en beroendemänniska som har socker som sin drog och som får leva med det här FOREVER!!! Att det är kroniskt och att mitt enda sätt är total abstinens. Jag måste ge fan i socker av alla de slag, nolltolerans helt enkelt i en rätt så lång framtid för att komma över tröskeln.
Men jag vill inte, kan jag inte bara få vid väldigt, väldigt speciella tillfällen unna mig lite godbitar? Snälla? OM jag äter bara liiite godis och liiite bröd. Kan jag inte få??
Boken har gett mig insikt över saker som jag gjort i hela mitt liv. Situationer och minnen från riktigt unga år.
Jag ska nog återkomma till det. Har faktiskt ett jobb (än så länge) :)
