overeater

Jo lönen kommer in idag. Är det bara bra eller är det dåligt?

Bra att man kan börja betala av lite räkningar, men dåligt att det återigen finns pengar att äta upp...

Förklarade för sambon i lördags hur det ligger till mer maten och hur det känns och hur jag smyger, hetsäter, ljuger och våldför mig på min kropp och mitt huvud. Kan väl inte säga att det var en sten som lyftes från mitt hjärta men väl ett gruskorn.
 
Jag har hanterat maten och mitt ätande på det här destruktiva sättet väldigt länge. Minns mitt agerande redan som 9-10:åring. Jag vet att något är galet och alla gånger jag varit i kotakt med psyket och vården så har det gjorts försök att hitta den utlösande faktorn. Men det har inte lyckats.

Men om jag nu är en "klassisk matmissbrukare" så äter jag som en känslomänniska. Att jag äter när jag är ledsen, glad, upprymd, nedstämd, ja typ hela tiden men med känslorna som styr. Men kan det finnas några känslor som är gemensamma och alltid finns där när jag frossar eller är det helt enkelt KÄNSLOR, obestämda sådana som är den gemensamma nämnaren?

Och så inser jag att med en väntande semesterperiod på dryga 4 veckor så blir det inget styrketränande på mer än 1,5 månader. Hur ska jag kunna hålla vikten i schack när jag inte kan träna och förbränna det jag överäter? Kommer ju bli fet som fan på dessa 6-7 veckorna. Nice...och not.

Gårdagskvällen blev som väntat en kamp.

Kampen bestod i vad man faktiskt kan äta fastän man inte riktigt behöver eller för den delen är sugen på just det.
  Självklart blev Mars-glassarna snabbt uppätna utan större eftertanke och demonen fick förnöjt se mig fortsätta i samma fina stil.
  Finncrisps med bara smör går hur bra som helst att äta, tror det blev runt 10st i rätt bra tempo. Skärgårdssill går faktiskt oxå äta direkt ut burken. Varken med potatis eller nubbe...

Räddningen är när man går isäng. Då kan man ju inte äta mer. Man borde fasen gå och lägga sig direkt efter middagen, typ 18.30. Då är det ju lungt sen :)

Har ingen lunch idag på jobbet utan tänkte helt enkelt återta det förlorade svullandet igår och bara ta en proteinshake till lunch. Smart va?

 En timmes rask morgonpromenad till jobbet och regnar det inte i eftermiddag så blir det samma sak då. Middag ska bli förbannat gott med älg-ytterlår med färska champinjoner, grädde och lök. Kanske tar mitt furnuft till fånga och tar upp en av flera påsar med broccoli.

Var ju bara en fråga om tid.

Har precis ätit 1 st Mars-glass. Hade egentligen inget sug eller cravings efter dem. Jag säger DEM för jag kommer äta upp de resterande tre strax. Jag fick en tanke och sedan i ett kostigt töcken gick jag till frysen.
-Welcome to my mouth Mr Mars!!

Hata...

Hur kommer det sig att man känner sig hungrig jämt? Och varför kastar man i sig maten? Kan väl likna det vid att hetsäta. Fort ska det gå.
   Varje gång man lagar man så vill man laga lite extra, bara för att känna att risken inte ska finnas att det inte räcker. Det blir självklart alldeles för mycket mat och man äter tills det är slut. Och finns det kvar i stekpannan eller kastrullerna så äter man givetvis upp det oxå. Bara för att inte behöva kasta bort något. Känslan och tanken på att jag inte kommer bli mätt gör att jag överäter, jämt. Jag kan faktiskt inte minnas när jag lämnade mat på talriken...då ska det ha varit dåligt. Inte för att jag varit mätt. Har liksom en typ av rädsla att jag inte ska bli mätt.

Stackars kollegorna. De hade fixat glass till jobbet igår. Och vilken glass då? Ja men Mars-glass givetvis!
Jag tackade vänligt nej och hamnade i den allt för vanliga sitsen när man tacka nej till godis, glass, kakor, tårta osv:
-Men varför då!? Är du storbjudd? Duger inte glass åt dig? Ska du vara märkvädig och inte äta glass nu då?
-Nej tack, jag är matmissbrukare och om jag äter den där glassen så kommer kvällen sluta i ett frosseri som tidigare inte har skådats sedan Rom´s glansdagar...
-Mäh, seriöst!? Har du ingen karaktär?
-Nej...

Varför ska man inte kunna tacka nej och sen är det bra? Nej man måste förklara, disskutera och övertyga. Det räcker inte att säga: Nej tack.

Jag fungerar precis som en alkolist: Att ta bara lite fungerar inte. Då tappar jag kontrollen helt och hetsäter till det välbekanta stadiet, kräkmätt.

Du bjuder ju inte en nykter alkolist på en snaps till maten eller en grogg och säger:
-Men du kan väl bara ta en, eller smaka lite?

Läste på någon hemsida, om det nu var Food Addicts Anonymus eller någon annan sådan sida att: "Ta en dag i taget"

Jo, gjorde det igår. Konstigt är att man 52 gånger per år får en lite rolig inställning på måndagar att: "Ja nu jävlar ska jag ta tag i det här!" Man går in med 100% och äter snudd på inget alls och motionerar mer än man gjort på veckor. Visst får man en känsla av att man varit rejält duktig men hur hållbart är det? Hur länge ska peppen och motivationen eller motståndskraften räcka? Ingen aning, men man får väl ta en dag i taget...

Visst måste jag erkänna att jag ändå känner mig rätt stolt att jag igår höll min LCHF-plan och intog nästintill inga kolhydrater. Och att det låg 4st Mars-glassar i frysen igår kväll och att det ligger 4st Mars-glassar i frysen idag oxå. Tummen upp för mig! :)

Var på gymmet i går morse och körde benträning och lite mage. Inte alls isnpirerad men tvingade mig till att åka dit. Sen blev det cykel till jobbet, cykel hem från jobbet. Så motion blev det tycker jag så det räckte.
  Middagen blev kött, kött och så lite kött. Riktigt nice när man bara tagit en proteinshake till lunch. Och så har jag bra lunch idag på jobbet. Och idag har jag gått till jobbet, 1 timmas rask promenad.

Blir en bra dag idag!

Japp då var det måndag och hur har helgen gått?

Jovars, fram till igår kväll så gick det väl ok. Kunde lägga band på mig faktiskt hela lördagen med bara lite godis. Var inte ensam så det gick som inte äta fritt.

Igår åkte sambon iväg och jag planerade hur kvällen skulle gå till. Åkte till ICA vid 4-5 tiden och köpte mat för veckan. Jag tänkte att jag skulle ta tag i det här nu och måndag så var det dags med en utrensning av kolhydraterna och köra LCHF, HÅRT! Köpte bacon, grädde, ägg, osv. Och så lite Ballerina Kladdkaka, Frödinge Kladdkaka, en förpackning Mars glassbitar och avslutningsvis en ask med Tiffiefie...gick ju bra med LCHF eller hur...

Och då insåg jag att det var ändå redan kört så jag svängde förbi på Frasses och köpte två hamburgare, ser bättre ut för då kan de anta att jag köper mat till flera. Men inte.

Slängde in sakerna i frysen och kylen och satte mig djupt i soffan med en 90grams cheesburgare. Den var rätt god faktskt...och följde upp med en 150grams baconburgare. Nu var man ju mätt så efterätten som jag hade köpt fick vänta. Men inte så länge. Satte i mig kladdkakan och tog en kort paus. Hämtade ett glas mjölk och Bellerina kexen och började doppa och kasta i mig dem i bra tempo. Mjölken räckte inte riktigt till hela förpackningen så jag fick lämna 3 st. Gick ner i källaren och hämtade 2 st Mars-glassar och ät dem direkt. Klockan var kring 20.00 nu och jag var faktiskt rätt mätt. Men Toffiefie finns det ju alltid plats för. De är ju sjukt goda! Däremot hade de som smält lite och satt fast i de små hålen...sjukt irriterande och jag tappade en på govlet bakom soffan, följt av diverse svordommar. Men jag åt upp dem och sen var det stopp.
  Ut med hunden i 20minuter på cykel och återvände till soffan. Satte i mig de tre återstående kakorna och sen var det sängdags.

Visst verkar det här sunt?

 

Well, well. Dagen efter. Gårdagskvällen blev egentligen inte alls olikt andra kvällar när jag är själv hemma. Demonen eller odågan skapar en helt irrelevant tanke i huvudet, jag ställer all furnuft åt sidan och går på någon sorts självman drift. Tanken som helt oprovcerat dök upp var: "Finns det saker här hemma som kan resultera i en kladdkaka?" Jamen what the fuck!!?
  Smidig som en iller hade jag vispat ihop en grym kladdkaka och låg otåligt i soffan och väntade att den skulle gräddas klar. Självklart har jag diskat undan alla spår, bunkar, elvisp och decilitermått för att sambon inte ska kunna se eller räkna ut vad jag har pysslat med. Lång jävla 30 minuter! Piip! ÄNTLIGEN!! Ut med den på altanen så den får svalna. Jag går på något form av lyckorus att jag snart ska få vräka i mig en kladdkaka. En hel kladdkaka bara till mig! Wohoo! Och var den god eller gudomlig? Nja, det är ju kladdkaka så det är ju inte direkt dåligt.

Ja jag vräkte i mig men halva fick bli frysmat och jag gick återigen kräkmätt till sängs.

Jo jag skulle ju träna i morse det var ju därför jag kunde äta upp en godispåse, visst? Men inga dåliga ursäkter man kommer med så det blev ju inget. Men en timmes morgonpromenad till jobbet blev det och det kändes förbannat skönt. Man får frisk luft och får liksom grubbla igång hjärnan lite. Alltid bra.

Så ska man ta en dag i taget och inte se på det som varit så har den här dagen börjat lysande! Och fredag dessutom!

En konstig känsla av hopp har på något vis tänts och jag tycker dagen har (eller hade) gått riktigt bra. Gjorde en snabb check och insåg att. Nä, jag har ju ingen middag! Ja men då måste jag ju på ICA och köpa middag. Kanske köpa lite godis oxå...jag ska ju träna i morgon och då förbränner jag ju det. Eller åtminstånde behöver jag energin. Är ju inge kul att träna och vara orkeslös...
Väl på ICA började det med bröd och kakor. Men jag var ju inte suge på kakor så jag gick vidare. Men precis innan kassorna så blev det en godispåse med Werthers eller hur fan de nu stavar. Förbannat...
Middag bestod av två kroppkakor stekta i margarin, och ett paket bacon. Bra combo? Nja, det gick ner lätt eftersom kroppkakebitarna simmade i flott. Och sen gick jag lös på godispåsen innan jag hade ätit middag färdigt.
Har nu sett ett avsnitt på kanal5 play om matmissbrukare. Jisses säger jag bara! Inte för att låta som jag förnekar något men jag har nog en lite mildare sort än dem. Tur för mig kanske. Men bara för att äta så gick jag förbi skafferiet och tog tre Ricecrisp med lite bregott. Inte för att jag gillar dem, men jag behövde äta på något. Eller behövde jag det...?

Då kommer det ofrånkomliga första inlägget i en blogg. Ja förutom det automatiska hälsningsinlägget. Men detta inlägg är mitt eget om vi säger så.

Så vad är det här tänkt ska bli då? En massa svammel och säker en hiskelig massa inlägg eftersom jag tänker massor, skriver massor och filosoferar lite mer. Men grundtanken med bloggen är att försöka få ordning på mitt huvud, mina tankar och mitt förhållande till mat och träning. Det är inte bra...
  Jag snubblade lite över en artikel om matmissbruk. Och det träffade rätt ordentligt. Jag är ju matmissbrukare! Jag missbrukar mat och överäter så inni helvete! Utåt sett är jag säker en hälsosam människa som äter rätt, tränat och motionerar och har bra koll på mat, kost, träning och dieter. Och det har jag, jag har stenkoll på allt vad LCHF, GI, kilocalorier, fett, kolhydrater, förbränning, blodsocker, ja jag kan hålla påhur länge som helst.
  Jag har nu nått 30 år och just mat, kost, träning, motion och annat som relaterar till det har genomsyrat hela mitt liv och tillvaro i mer än 15 år. Jag har provat alla dieter som finns, läst mer artiklar och forum än de flesta och i dagsläget så vet jag mer än jag borde. Jag vet PRECIS hur jag ska göra, men det är tammefan OMÖJLIGT!! Jag klarar det inte. Och varför inte? Ja detär det som är så förbannat irriterande och som gör mig nästintill galen.
De gånger jag sökt hjälp via vården eller psyket så har allt handlat som annat. Och jag har inte kommit någon vart. Och får jag inte hjälp så finns ingen hjälp att få, då måste jag hjälpa mig själv.

Så är detta början? Eller slutet?

I dagsläget tränar jag 3 dagar i veckan rätt tungt och motionerar regelbundet med långpromenader och något löppass här och där. Jag kan hålla min vikt relativt stabilt men har sakta men säkert ökat i vikt jämt. Jag försöker äta LCHF vilket funkar bra när jag kan hålla det i några dagar eller längre. Men demonen återkommer alltid och vinner alltid, alltid. Kommer tanken in är det kört. Då handlar det inte om, utan när jag ska äta mig kräkmätt. Frossandes på allt med kopiösa mängder socker och kolhydrater. Godis, choklad, kakor, bröd, snacks, dricka och allt i det segmentet.

Nepp ska inte dra ut på det här första inlägget mer än nödvändigt. Jag kommer tillbaka. (säkert ofta...)