Är jag beroende?

Beroende? Är jag beroende? Är jag beroende av socker? Är jag en missbrukare? Missbrukar jag socker?

Dessa frågor är tunga, förbannat tunga frågor som dyker upp när jag bläddrar mig igenom vissa artiklar, bloggar, inlägg osv. Men att läsa och tänka efter själv hur just jag hanterar socker, och hur jag har hanterat socker så knyter sig magen lite. Jag blir liksom lite nervös i magen känns det som när jag måste tänka efter, ärligt.

Att göra en kort och snabb diagnostisering av ett beroende. Oavsett vad beroendet har för utlopp för just den människan. Att vara beroende är om man faktiskt tänker efter bara ett samlingsord för att man har något man inte kan sluta med. Tag bara och skriv in ”BEROENDE” på Google eller Wikipedia. Du behöver inte läsa så himla långt så förstår du att den klassiska parallellen när man nämner beroende är att de ska vara alkohol eller droger. Alltså rätt tunga saker. Tänk på att alkohol är socker…och tänk på att socker är en drog. Så att vara sockerberoende låter kanske som en sådan där ny ”innediet” som alla helt plötsligt ska hålla på med. Ordet kommer garanterat att missbrukas i samhället och i diskussioner och tappa sin vikiga och verkliga betydelse.

Vissa av oss är beroende av socker. Vi är sockerberoende, vi kan inte sluta. Vi vill sluta, men vi kan inte. Vi beter oss på samma vis med vårt beroende med socker som en alkolist hanterar sitt beroende med alkohol (bara som inflik: alkohol som nu då faktiskt är socker).

Beroende: En som ljuger, gömmer och smyger med sin ”drog” är beroende.

Jag har ljugit otaliga gånger för att kunna äta min choklad, mitt bröd, min dricka, mitt godis, min glass, mina kakor, mina bullar, mina förbannat goda Toffifee…ni vet de där små söta runda mjuka goda godisarna med en hasselnöt i? Tror jag skulle kunna ha enbart Toffifee som en egen drog. :) Jag har ljugit MASSOR för att få mitt socker.

Jag har gömt mitt socker och min drog från familj, vänner, arbetskollegor, okända och rättmätiga ägare till sockret för att få ha det för mig själv.

Jag har smugit med mitt socker och min drog för att jag ska få äta och ha den för mig själv.

Så om jag har gjort allt detta, är jag då beroende av socker? Jo, antagligen. Och hur känns det då? Mja…sisådär kanske man ska kunna beskriva det som. Samtidigt som jag vill till mitt löjliga försvar säga: Ja men jag är ju beroende av socker! Det är ju inte alls i närheten lika farligt som alkohol eller typ heroin! Det är ju ett RIKTIGT beroende. Jag äter ju bara socker….

Fråga är vad som egentligen är ett RIKTIGT beroende? Vem bestämmer vad som är ett riktigt beroende? Jag? Du? Läkaren? Staten? Världen? Vem!!?

Kan jag vara beroende av socker?

Kan du?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0