Beroendet
Inledande gospelmusik som tonar ut och avbryts med: "-Gissa vem som är tillbaka!!!?" Det är Dogge Doggelito vovve Schäfer eller något sådant. Men tycker den reklamen börjar så himla fränt! Och nu när man sitter och lyssna på radio så går den reklamen oftare än man hinner ropa "Cykel på köpet".
Ja, jaja, jajajaja! Jaja! För mycket kaffe? Nejdå.. ;)
Sörplandes på mitt nybryggda kaffe och Bandit Rock headbangandes i bakgrunden så måste jag ju reflektera lite kring det här med beroende.
Att jag har ett beroende eller åtminstånde ett dåligt förhållande till socker i alla de former känns rätt klart vid det här laget. Men det som känns lite skrämmande och ovisst är hur väl upptrampad min "beroendestig" i hjärnan är? Hur djupa spår har jag klampat mig ner i och går stigen att avvika från för att göra en ny bättre stig?
Just nu känna det som jag har tagit ett bra grepp om just docker och kolhydratsintaget och jag har inte haft någon direkt monstercravings efter just socker på några veckor. Men jag känner mig lite osäker vad som har fått bli substitutet för sockret och kolhydraterna. Är det kaffet? Säkert! :) Men jag är mer inne på att det är själva mängden mat.
Jag har alltid ätit mycket och med tanke på min vikt och min kunskap om kost och näring så vet jag att som ett facit på hur jag äter så är även min kroppstorlek ett tecken på att jag stoppar i mig mer än jag gör av med. Det är det som är så enkelt med att gå ner/gå upp i vikt. Det är faktiskt skitenkelt! Vill man gå ner i vikt= Ät mindre än du gör av med! Och vill du går upp i vikt= Ät mer än du gör av med! Se, hur enkelt som helst.
Men varför kan jag inte äta mindre än vad jag gör av med? För jag går ju inte ner i vikt, inte alls. Visst har man jojobantat som en galen genom hela livet, men viktuppgång är det som har blivit resultatet.
Jag vet ju att jag äter mer än jag gör av med, men börjar se om det kan vara ett samband här. Att när jag lyckas hålla mig från socker så ändras mitt beroende till att bli en överätare, hetsätare och frossare i stora mått. LCHF-tänktet är det som jag kännt varit bra för mig och jag mår bättre av att äta den sortens mat, men jag äter istället alldeles för mycket. Och LCHF-mat innehåller rätt mycket energi och kcal för vaje tugga. Så i slutändan äter jag lite oc ingeting i sockerväg, men enorma mängder fett och proteiner som ändå får mitt dagliga intag att hamna på överflöd. Och då är viktuppgången garanterad även om jag inte äter ett gram kolhydrater/socker.
KCAL in - (minus) KCAL ut = RESULTATET
Arbetet kallar. Återkommer med fler inlägg idag. Vill skriva ner det här jag har i huvet nu. Inte för er i första han, men för mig.
Kommentarer
Trackback
