godis på kredit
-Well, hello there....do you come here often?
-No...it my first time.
YEAH RIGHT!!
Ungefär sådär känns det nu. Jag har hamnat i en mycket prikär situation här på jobbet. Jag kär hårt med den här kapmen som ger mig vita knogars nykternet från socker. Jag håller i mig för allt vad tygen håller. Det är styv kuling och jag biter mig fast likt en fluga på vindrutan i landsvägsfart. Jag släpper för fan inte av!! Jag ska itne äta godis!!
Men jag känner mig orolig att plötsligt blir det vidstilla och jag öppnar ögonen för att se molnen skingra sig och ljuset återigen lyser på min flugskit till kropp.
Men det vakuum som bildats är helt enkelt vindrutetorkaren som skapat en läsida och jag blir strax utsmetad på vindrutan på livets bil med spolarvätska regnande över mig för att jag ska bli ett minne blott....eller blött.
Jaja. Åter till problematiken.
Jag är visst av en ödets nyck invald i en form av festkommitté och håller helt oförberett på med att skriva skylter för att alla ska se hur mycket allt godis och dricka kostar som vi nu har köpt in för att det ska säljas till förmån för en framtida fest. Jag är alltså delvis ansvarig för godisskålen som jag tidigare gick cirklar runt för att inte riskera att få ett återfall av stora mått.
Alltså JAG ÄR GODISANSVARIG!!!! Godismissbrukaren är ansvarig för påfyllnad och bevakning av godisskålen. Inte alls som att ställa in en nykläckt liten kykling i lejonburen på Kolmården....det är alltså rätt dömt att misslyckas för min del. Det som förut (IBLAND) höll mig tillbaka att jag inte åt godis var att jag inte hade pengar. Nu har det införts att alla får handla på kredit och betala när de kan...MEN VA FAAAAN!!!? Jag, socker och godismissbrukaren är ansvarig för påfyllnad och inköp av godis till godisskålen som nu det går äta ur utan att betala. Utmaning? Well, tro väl fan det.
Hur det går? Ja, ingen godis än. Men natten är ung...
