mätt

*snörvel*

*dubbelsnörvel*

Jadå, förkylningen sitter precis där den ska. Täpper till ena näsborren och samtidigt smyger sig snoret vidare...
Bläää! Jag är förkyld. Punkt.

Och mätt! Så inni bombens mätt! Min gårdag blev ett försök till middag med mycket fett och proteiner. Gick lysande tyckte jag och eftersom jag hade varit på ICA för att inhandla till denna fina middag så var jag ju bara tvungen att köpa lite efterrätt. (Var jag verkligen tvungen...?)

Jag inhandlade två paket med frysta bär, ett paket hallon och ett paket hallon/mango. Dessa tinades och min sambo frågade nyfiket om jag hade planerat att äta efterrätt... Mjao..skulle jag väl. En liten oskyldig ordväxling följde där jag ärligt svarade att jag skulle faktiskt äta upp båda paketen med bär. Att min sambo svarade med en mycket riktigt iaktagelse: Men det är ju ett halvkilo med bär!? Mitt trötta svar blev självfallet: Ja...och?

I en reklampaus studsade jag upp ur soffan och vispade upp en 3dl grädde till rätt fluffkonsistens.

HÄR SKA ÄTAS BÄÄÄÄRR!!!

Ner i soffan och väldigt strategiskt uppdelat på två portioner blev bär och vispgrädde slut. Vi pratar nu om 500gram bär och en hel grädde på 3 dl. Bara grädden är ju dryga 1000kcal...och ja jag blev jävligt mätt. Eller kräkmätt kanske är rätt benämning. Jag var rejält mätt efter första portionen, men att jag skulle vräka i mig allt var ju redan bestämt. Och så blev det.

Även om jag försöker rättfärdiga mitt val av efterrätt till bär och grädde. Två saker som man borde välja istället för godis, kakor, choklad osv. Så vet jag ju att det här inte är ett så sund beteende heller. Eller det är det inte alls! Men jag bara måste...och jag gjorde det.

Att min kropp inte får socker gör att mitt överäntande och matmissbruk får uppmärksamhet och jag blockerar ut all form av sund förnuft och överäter i min ensamhet. Och med ett städigt försökande, intalande att det här är
helt OK. Bär är OK, grädde är OK, då är det här OK.

Men det är inte ok. Varför blir det såhär? Varför får jag känslan och en form av oro att jag behöver se till att jag har i överflöd av mat, av efterrätt? Varför kan jag inte bara vara nöjd med lagom? Varför äter jag dessutom så förbannat fort att jag hinner få i mig allt innan kroppen ens har en chans att meddela att jag är jävligt mätt?

Jag är fortfarande mätt...jävligt mätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0