Temptations
Vad är det min arbetsplats??
Man börjar ju bli smått paranoid och tro att någon vet min hemlis! Sist var det de här förbannade pepparkakorna. Som tur så är det ju fler som jag som inte kan låta bli dem och de äter dessa med glada hejjarop doppandes dessa små delikatesser i Jobmeal´s varmchoklad och smaskar friskt. Jag sörplar mitt svarta kaffe (jag vet...ett av mina andra beroenden) och blänger avundsjukt på dem. Men miniseger för mig: JAG ÅT INGEN!! HA!!
Dagen oändliga kamp börjar från det att man öppnar ögonen och ser fram emot en ny hälig dag av cravings och temptations. Oh yes! Bring it on!
Den här IQ-befriade samhällsplågan som ställde fram de där pepparkakorna har ju varit så snäll och bjuder nu på något som kommer kräva en Mount Everest-insats av som ni förstår kollosala mått med motståndskraft.
Förmiddagsfikat har precis börjat. Jag går med raska steg till kaffeautomaten och tar min dryck. Sneglar snabbt över axeln och ser att pepparkakorna till min dubbelbåttnade glädje är borta. Fint, inga problem. Sätter mig och försöker hitta något oerhört intressant att prata om så att tiden ska gå snorfort och jag kan återgå till mitt kontor och fortsätta med att göra ingenting. Allt går precis enligt planerna när plötslig!! "Men jag har ju tagit med mig nybakat mjukbröd som ni bara MÅSTE fika upp! Inget att diskutera, jag värmer på dem i micron!"
NOOO!!!! Jamen va fan!
Den vassa klockan i micron som meddelar att nu kommer ungefär världens bästa arom att sprida sin förförande doft genom fikarummet. Luckan öppnas och en varm, mjuk dimma av dessa härliga aromer smeker förbi min näsa och jag ramlar in i famnen av dessa underbara dofter. Mmmm...nygräddade stenugnsbakade mjukbröd...
Ett glas med varmchoklad, nygräddat steungnsbakat mjukbröd, extrasaltat Bregott och det finns ett berg av dem. Ungefär 30cm från mina, i det här läget, skakande händer av extas. JAG. KAN. INTE. STÅ. EMOT. LÄNGRE!!!
Ge hit brödet för helvete PULVERHJÄRNA!!! They are all MINE!!! MINE I TELL YOU!! Jag sliter åt mig tallriken med mjubröden och rycker smörkniven ur min bordsgranne. Kastar mig med våldsam kraft ut genom dörren och tar sikte på första toalett. "FRISTAD!!" Skriker jag ekandes genom korridorerna. Med en låst dörr bakom mig och sekunderna från mitt livs sockerrus känner jag tänderna sjunka in i det varma lena smörsmälta mjukbrödet och orden "Thankyou Lord, kill me now", får benen att vika sig under mig och jag sjunker ner mellan handfatet och toalettstolen...
Telefonen på kontoret ringer irriterat och jag vaknar upp ur min drogdagdröm och går med raska steg mot kontoret, skakandes på huvudet med ett leende på läpparna. "Inte idag, inte i morgon, aldrig"
Man börjar ju bli smått paranoid och tro att någon vet min hemlis! Sist var det de här förbannade pepparkakorna. Som tur så är det ju fler som jag som inte kan låta bli dem och de äter dessa med glada hejjarop doppandes dessa små delikatesser i Jobmeal´s varmchoklad och smaskar friskt. Jag sörplar mitt svarta kaffe (jag vet...ett av mina andra beroenden) och blänger avundsjukt på dem. Men miniseger för mig: JAG ÅT INGEN!! HA!!
Dagen oändliga kamp börjar från det att man öppnar ögonen och ser fram emot en ny hälig dag av cravings och temptations. Oh yes! Bring it on!
Den här IQ-befriade samhällsplågan som ställde fram de där pepparkakorna har ju varit så snäll och bjuder nu på något som kommer kräva en Mount Everest-insats av som ni förstår kollosala mått med motståndskraft.
Förmiddagsfikat har precis börjat. Jag går med raska steg till kaffeautomaten och tar min dryck. Sneglar snabbt över axeln och ser att pepparkakorna till min dubbelbåttnade glädje är borta. Fint, inga problem. Sätter mig och försöker hitta något oerhört intressant att prata om så att tiden ska gå snorfort och jag kan återgå till mitt kontor och fortsätta med att göra ingenting. Allt går precis enligt planerna när plötslig!! "Men jag har ju tagit med mig nybakat mjukbröd som ni bara MÅSTE fika upp! Inget att diskutera, jag värmer på dem i micron!"
NOOO!!!! Jamen va fan!
Den vassa klockan i micron som meddelar att nu kommer ungefär världens bästa arom att sprida sin förförande doft genom fikarummet. Luckan öppnas och en varm, mjuk dimma av dessa härliga aromer smeker förbi min näsa och jag ramlar in i famnen av dessa underbara dofter. Mmmm...nygräddade stenugnsbakade mjukbröd...
Ett glas med varmchoklad, nygräddat steungnsbakat mjukbröd, extrasaltat Bregott och det finns ett berg av dem. Ungefär 30cm från mina, i det här läget, skakande händer av extas. JAG. KAN. INTE. STÅ. EMOT. LÄNGRE!!!
Ge hit brödet för helvete PULVERHJÄRNA!!! They are all MINE!!! MINE I TELL YOU!! Jag sliter åt mig tallriken med mjubröden och rycker smörkniven ur min bordsgranne. Kastar mig med våldsam kraft ut genom dörren och tar sikte på första toalett. "FRISTAD!!" Skriker jag ekandes genom korridorerna. Med en låst dörr bakom mig och sekunderna från mitt livs sockerrus känner jag tänderna sjunka in i det varma lena smörsmälta mjukbrödet och orden "Thankyou Lord, kill me now", får benen att vika sig under mig och jag sjunker ner mellan handfatet och toalettstolen...
Telefonen på kontoret ringer irriterat och jag vaknar upp ur min drogdagdröm och går med raska steg mot kontoret, skakandes på huvudet med ett leende på läpparna. "Inte idag, inte i morgon, aldrig"
Kommentarer
Trackback
