kycklingpommes
Nu du vettu!!
Nu var det förbannat nära, eller det kanske fortfarande är förbannat nära? Hur känns det egentligen just nu?
I mitt jobb blir det ofrånkomligt att jag ”måste” käka lunch ute med både kollegor och kunder. Idag blev det en kollegelunch kan vi kalla det och jag har önnu hållit min profil rätt låg när det gäller vad jag försöker få ordning på. Vill liksom inte att det här nu med sockerberoende ska bli ännu en diet i raderna av alla andra fruktlösa försök. Så när ja blir frågad om jag ska med på lunch, då tackar jag ja.
Men problemet börjar direkt jag tackar ja och jag försöker fundera ut vad jag ska kunna äta för att inte göra en klassisk ”slipup”. Idag var det enkelt. Dagens lunch bestod av ugnsstekta kycklinglår med ris och currysås. Modellen är lite bufféaktig och jag fick då plocka min egen tallrik. Även det blev enkelt och jag valde bort ris och saknar det inte. Men tog ur currysåsen.
Nu ca 30 minuter efter den här lunchen som jag tyckte gick bara fint börjar det gnoola och krypa lite i kroppen på mig. Nu när jag tänker på det så drack jag en Cola Zero! Och undra på hur himla mycket socker det fanns i currysåsen? Garanterat en pulversås från Blå Band. Är väl två paket med sockerbitar i den…
SHIT POMMES!! What have I done!!??
Har jag fuckat upp det här nu till den grad att jag ska måsta fajtas med dessa förbannade tankarna hela helgen? För nu börjar det komma lite… Jag vill ha något sött. Jag vill äta godis…
Och den där jävla godishinken med kreditgodis i…ja fiii fan!!
Verktyg mot det här sugen, dessa gudalika krafterna som drar i mig? Kanske det för första gången går bra att säga : Nej. ?
Föga troligt.
Vad ska jag då hitta på? Jo jag skriver lite här på bloggen så kanske jag får något annat att tänka på och lugna mina cravings.
Will see.
