Måndagspepp, fokus och laddad!
Måndag! Äntligen, eller hur? :)
För mig har måndagar inneburit en fruktasvärd pepp och ett fokus som inte är av denna jord! Jag se ofta måndagen som en räddning, helgen är över, frossandet och överätandet är till ända och jag får äntligen ta tag i det här.
Jag hurtar mig upp ur sängen med lätta steg, så tidigt att brevbäraren rodnar. Fortsätter på helgens mantra: "På måndag då ska jag verkligen ta tag i det här. Jag ska den här gången lyckas, segra och börja mitt nya liv!"
Allt är så lätt på måndagsmorgonen, man är glad, peppad, fokuserad och laddad till tusen. Nu kör vi!
Den här finfina peppen brukar hålla i sig några dagar, gärna till fredag eller så. Där är peppen, fokusen och laddningen helt slut och dimman tätnar och de väl bekanta tankarna: "Ja men du har ju varit så duktig, unna dig en godis..." Och så är man tillbaka. Varför ändra ett väl beprövat koncept?
Men hur går det nu då för mig tycker jag? Jo, faktiskt om jag ska vara lite sparsamt optimistisk så har helgen gått bra. Bättre än väntat och jag har lyckats låta bli kakorna, blockchokladen, ölen, majschipsen sedan förra veckan, pastan, åka till Coop och köpa bröd, äta mig kräkmätt på delicatobollar och chokladöverdragna nötter från den "nyttiga nöthyllan". Ja men så jag är nöjd ändå.
En del av, och jag antar det är en stor del av min lilla miniseger över helgens monster är nog LCHF. Vid det här laget orkar jag inte förklara vad nu LCHF är och innebär för det vet nog varje normalintresserade svensk. Jag VET dock att LCHF är helt rätt för just mig. Jag mår fantastiskt bra av att äta kolhydratfattig mat och suget efter socker och den vanliga knarket dämpas och jag får samtidigt som jag mår bra, en liten mental knuff av "BRA JOBBAT!" just för att jag känner mig bra.
I LCHF maten finns inte mina triggers, och lyckas jag bara hålla mig på LCHF-linjen så går det rätt bra. Men tyvärr brukar den här LCHF-linjen bli tunnare och tunnare att gå på, och lika självklart som att solen går upp så snubblar jag av linjen och jag får börja om. Självklart efter en kolosalt fantastisk underbart frossningsperiod av kräkmätt status. Min kropp och mitt sinne återtar allt jag har avstått från och måste liksom "fylla" på mina kolhydratsdepåer. Min kropp hamstrat kolhydrater och MÅSTE bara ha.
Men, att måla fan på väggen är jag ju riktigt bra på, det erkänner jag direkt. Men nu har det gått bra i helgen och jag hoppas det fortsätter så.
För mig har måndagar inneburit en fruktasvärd pepp och ett fokus som inte är av denna jord! Jag se ofta måndagen som en räddning, helgen är över, frossandet och överätandet är till ända och jag får äntligen ta tag i det här.
Jag hurtar mig upp ur sängen med lätta steg, så tidigt att brevbäraren rodnar. Fortsätter på helgens mantra: "På måndag då ska jag verkligen ta tag i det här. Jag ska den här gången lyckas, segra och börja mitt nya liv!"
Allt är så lätt på måndagsmorgonen, man är glad, peppad, fokuserad och laddad till tusen. Nu kör vi!
Den här finfina peppen brukar hålla i sig några dagar, gärna till fredag eller så. Där är peppen, fokusen och laddningen helt slut och dimman tätnar och de väl bekanta tankarna: "Ja men du har ju varit så duktig, unna dig en godis..." Och så är man tillbaka. Varför ändra ett väl beprövat koncept?
Men hur går det nu då för mig tycker jag? Jo, faktiskt om jag ska vara lite sparsamt optimistisk så har helgen gått bra. Bättre än väntat och jag har lyckats låta bli kakorna, blockchokladen, ölen, majschipsen sedan förra veckan, pastan, åka till Coop och köpa bröd, äta mig kräkmätt på delicatobollar och chokladöverdragna nötter från den "nyttiga nöthyllan". Ja men så jag är nöjd ändå.
En del av, och jag antar det är en stor del av min lilla miniseger över helgens monster är nog LCHF. Vid det här laget orkar jag inte förklara vad nu LCHF är och innebär för det vet nog varje normalintresserade svensk. Jag VET dock att LCHF är helt rätt för just mig. Jag mår fantastiskt bra av att äta kolhydratfattig mat och suget efter socker och den vanliga knarket dämpas och jag får samtidigt som jag mår bra, en liten mental knuff av "BRA JOBBAT!" just för att jag känner mig bra.
I LCHF maten finns inte mina triggers, och lyckas jag bara hålla mig på LCHF-linjen så går det rätt bra. Men tyvärr brukar den här LCHF-linjen bli tunnare och tunnare att gå på, och lika självklart som att solen går upp så snubblar jag av linjen och jag får börja om. Självklart efter en kolosalt fantastisk underbart frossningsperiod av kräkmätt status. Min kropp och mitt sinne återtar allt jag har avstått från och måste liksom "fylla" på mina kolhydratsdepåer. Min kropp hamstrat kolhydrater och MÅSTE bara ha.
Men, att måla fan på väggen är jag ju riktigt bra på, det erkänner jag direkt. Men nu har det gått bra i helgen och jag hoppas det fortsätter så.
Kommentarer
Trackback
